Det blåser ikväll. En ursinnig vind som piskar mot min kropp när jag vandrar gatan fram. På väg någonstans som jag för länge sedan glömt.
Styrd av något, en tanke, en känsla något dolt. Ibland tror jag inte att den existerar.
Fast den finns där, rörelsen jag inte kan beskriva, som får mig att brista när jag betraktar skönheten i tillvaron.
Kanske drömmer jag, eller sover, hur länge har jag gjort det?
Men du vet inte, som ser på mig med ömhet i blicken.
Vill du kanske guida mig när jag inte vet vilken väg jag ska gå?
eller så kan vi bara skratta och dansa nakna genom natten.
05 april 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var väldigt poetiskt sagt av dig. Jag applåderar.
Tackar så mycket! Roligt att höra.
Skicka en kommentar