Att existera utanför cyberrymden

Dåligt med uppdateringar på bloggen. Detta beror på flera saker
varav tidsbrist samt fokusering på andra saker i vardagen är de
största. Jag kan dock avslöja att bloggandet kommer att fortsätta
men på en annan plats, mer om detta framöver.

På sistonde har många av mina vänner skaffat sig konto på
facebook. Jag är tvådelad till detta, eller jag ska snarare säga att
jag är tvådelad till mycket av vår tids nya fenomen såsom
blogg, communitys osv.

I en tid då vi har allt lättare att hålla kontakt med varandra
har det också blivit allt lättare att strunta i den värld som faktiskt
finns utanför det virituella rummet. Det är så mycket enklare att
skicka sms, messa, chatta, skriva på facebook än att faktiskt träffa
personen och ha ett genuint utbyte. Visst är program som msn
enormt behändigt för att kunna ha interaktioner med personer
som tex bor långt bort och som man kanske inte träffar annars
men detta får inte ersätta "verklig" kommunikation.

Samtidigt som vi har lättare än någonsin att träffa folk och hålla
kontakten genom allehanda tekniska undervekt så känns det som
vi samtidigt är mer ensamma än någonsin.

Hittade detta underbara inlägg i aftonbladet:


"Facebook lever på människors rädsla"

Facebook är en global epedemi. 31 miljoner människor har plötsligt
skaffat sig ett konto där, 100 000 tillkommer varje dag. Hemsidan
omtalas som ett roligt och användbart verktyg för socialt utbyte på
internet, men vad ingen verkar se är att det som hemsidans extrema
popularitet egentligen grundar sig på är människors rädsla.
Rädsla för att bli utesluten från något som alla ser.

Och mest av allt handlar det om en extrem uppvisningshets -
att förevigandet blir viktigare än upplevandet, att identiteten inte
känns verklig om andra inte är medvetna om den.

Livsflödet måste registreras av andra, de elektroniska receptorerna
omking oss blir bekräftelsen på att vi är viktiga, verkliga, mänskliga.
Maskinen blir en förlängning av människan, livsflödet elektroniseras.

Men finns det inga verkliga, fysiska mottagare omkring oss som kan
registrera oss?

Vad det egentligen verkar handla om är att människor är ensammare
idag. Våra elektroniska kontaktstationer, datorerna ersätter verklig
kommunikation.

Det är enkelt att framställa sig som man vill på internet,
intressen och smak och personlighet går att välja i små
rullgardinsmenyer. Man skalar bort de delar av personligheten
som inte passar in och gör sig till en snyggt paketerad,
färdig personprodukt, ett slags varumärke.

Innan big brother-deltagarna klev in i huset fick de rådet att inte
visa för många egna karaktärsdrag, det är nämligen enklast att
sympatisera med en sammansatt, enkel rollfigur.

Och den mentaliteten sprids i samhället, individualism och
mångsidighet ses som något obekvämt. Vi ska vara
strömlinjeformade, perfekta produkter, inte människor.
Precis som kändisarna.
Ytan ska vara en förlängning av insidan, och ibland till och med
ett substitut för den.

I min stad finns hemsidor som är kopior av stureplan.se,
där fester och tillställningar visas upp som nogsamt arrangerade
modevisningar där de vackraste får medverka på flest bilder
och får flest popularitetspoäng. Inte bara unga lever i denna
uppvisningshets och snyggdoktrin, med facebook kliver även
vuxna in i det elektroniska uppvisandets värld.

Jag kanske inte borde säga något, jag har ju faktiskt Facebook själv.
Men vad ska man göra?
Jag vill ju inte bli utanför det alla andra ser.


Isabelle Ståhl, 19 år




Gå ut och lev livet....