Första dagen på sommaren

- Betrakta naturen så finner du vägen

Den gamle mannens ord bröt tystnaden och fick mig att rycka till.
En känsla av lugn skapad av det varma solkskenet och vattnets kluckande hade fått mig att dåsa till på bryggan. Det var första dagen på sommaren och fåglarna sjöng hyllningskörer i träden.
Jag betraktade honom försiktigt. Klädd i en sliten jacka, smutsig hatt och skor som såg ut att ha färdats långt gav han intrycket av att leva sitt liv på vägarna. Hans vita skägg fick honom att se äldre ut men ingav på samma gång vishet.

- Då man rör upp vattnet blir det grumligt, men får det vara ifred från strömdrag eller vindar sjunker orenheterna ner till botten. Vattnet blir klart och ytan bildar en perfekt spegel. Då vi jäktar för att få mycket utträttat rörs tankarna upp och frågorna blir grumliga och otydliga.
Genom ett lugnt sinne klarnar ytan.

Han satt lutat mot en av stolparna som stack upp ur bryggan och fingrade förstrött på sitt metspö. Då och då ryckte han i det. Blicken vilade på flötet som guppade runt på vattenytan. Hans röst var skråvlig men utan att för den skull vara obehaglig.

- Det är bara det stilla vattnet, aldrig de strida strömmarna, som kan ge spegelbilder.

Långsamt och med stor möda reste han sig upp och borstade av kläderna. Han plockade ihop mestpöt och placerade det i en gammal ryggsäck av det slaget som man kan finna på loppmarknader. Så vände han sig om och tittade rakt på mig. Han ögon var kristallblå och med en blick som genomborrade mitt innersta. Sedan gick han rakt förbi mig och fortsatte uppåt backen, bort från sjön. Hans sista ord klingade i mina öron.

- Var flexibel som vattnet så upptäcker du att du outtröttligt kan följa flödet på din väg.

Jag såg aldrig den gamle mannen igen men minns den första dagen på sommaren.