Lycka till

Hallå igen,

Hur är stan en sån här kväll i augusti när
sommarn regnat bort?
Det var längesen, jag borde ringt, men att ringa nu
känns lite fånigt och kort.
Själv är jag är i Oslo och glider runt på Karl-Johan
och jag letar efter någon, en kärlek som är sann.
Här färgas molnen i skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när huset brann,
om du minns.
Men det var längesen, det var evigheter sen någonting
brann, iallafall nära mig.

Har du hittat hem? Jag har hört att du ska gifta dig,
till våren var det visst bestämt.
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här
laget och bestämt.
Det har inte samma charm att raggla hem klockan fem
det är inte lika inspirerat nu som då, om du minns?

Sånt är livet nu, förlåt om jag är bitter och synisk
men du vet hur det kan vara.
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker
likadant ibland och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre
framöver och nånstans har man iallafall kommit
om man vet vad man behöver.
Jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan,
fast topparna är högre nu och dalarna är djupare
sen allt det gamla försvann, som du vet.
Vi kan väl ses igen, jag gillar Uppsala på hösten,
när vardagsslugnet lagt sig över torgen.
Då kan man andas igen och ägna timmar åt att
bejaka glädjen eller begrunda sorgen.
Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre,
eller kul att vara med.

Du har hittat nån att bli gammal med,
jag ska hitta nåt att göra tills dess.
Vi måste akta oss för alla bättre förr,
för leda och tristess.
Lycka till! Nu är det skymning här i Oslo,
jag ska ut och göra byn.
Ring om du vill, och hälsa dom jag känner,
håll blicken kvar i skyn.
Det är så många, så många,
som vill ta dig ner på jorden.
Vintern kan bli lång ändå,
här i den fjällhöga norden.

Lycka till min vän!

Kyrkogården

En kall dag i november gick jag där längs vägen, över en
kyrkogård full med minnen.
Några utav glädje andra utav sorg.
Bland blad som fallit ner till marken tänkte jag på
platser jag sett eller som jag drömt om, utan att vakna.

Kanske var det något i luften som fick mig att stanna,
där vid dammen sedan länge tömd på vatten.
Stenar polerade av vatten stirrade på mig gråa mot marken.
När mörkret föll stod jag där och tänkte på saker som
varken är rätt eller fel.
Förlorad i stunden kände jag livet som sakta flöt omkring mig.

Jag, natten och en kyrkogård med minnen.

En partner

Vad är egentligen oddsen för att träffa en partner här i livet?

När man ser till allt som ska stämma är det egentligen förvånande
att någon överhuvudtaget träffas. Man får känslor, inser att den
andra inte känner likadant. Man bli kär och får reda på att
personen inte är singel. Man blir attraherad och avvisad.
Man har olika skor, hårfärg, arbetstider, mål i livet, sätt att
vika handduken. Saker som alla gör att chansen att man ska träffa
någon är lika som att vinna på lotto.
Hur kommer det sig då att det otroliga faktiskt inträffar och ljuv
romantik uppstår?

Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet.
Snarare tror jag på kärlek vid femte eller sjätte, det vill säga
att kärlek är något som utvecklas över tid när man inser
hur bra man passar tillsammans med den andra personen.
Visst kan man bli grymt attraherad direkt när man träffas
vilket kan vara en fördel för att det överhuvutaget ska bli en
fortsättning.

Sen alla krav. Man ska vara snygg, välutbildad, rik, rolig,
ambitiös, tränad osv.
Eller är det kanske så att de krav man har är att man ska må
bra i den andra personens närhet?
Jag tror mer på det. Det ligger lite i tiden att ställa krav.
Allt ska vara perfekt och vid minsta fel ska man klaga och
be om nytt. Visst, ett kravlöst förhållande tjänar ingen på och
alla är värda att ha en partner som uppfyller visa baskrav.

Själv har jag ganska höga. Hon ska få mig att må bra.
Göra mitt liv till något mer än det är utan henne.
Få mig att vilja kyssa henne även om hon är svettig och täckt
av lera.

Sen får hon gärna gilla livet också, det är sexigt.

Kärlek

Jag älskar dig sade hon.
Hur kan du älska? Vad vet du om kärlek? svarade jag.

Kärlek är allt som står på kort man köper i butiken.
Kärlek är att vakna och inse att livet är värt så mycket mer.
Kärlek är att allt och inget. Kärlek är slutet på en resa och
början på något nytt. Kärlek är tårar och lycka.
Kärlek är tomhet som fylls av något.
Kärlek är allt vi inte tror det är.

Kyss mig svarade jag och natten var ung.

En värld

Genom ett immigt tågfönster betraktar jag en värld utanför,
dränkt i vatten från ovan. Viljan att fly vardagen känns återigen
påtaglig men jag tvingar den bort, återvänder till nuet.
Ett nu som skänker mig ett lugn och glädje.
Likt ett barn som för första gången ser världen. Genom nyfikna
ögon utforskar han. Ser världen för vad den är eller kanske inte är.

Ibland är jag det barnet. Under en minut eller sekund finns
världen där, i all sin fantastiska skapelse.
Sen försvinner den, bland minnen och känslor eller till ljudet
av tv:n.
Återigen ser jag en värld utanför, dränkt i vatten från ovan.
Den är vacker.

Känslan

Något som fascinerat mig så länge jag kan minnas är känslor.
Dessa fenomen som tar upp så stor del av våra liv och som
påverkar i en utsträckning vi kanske inte ens är medvetna om.

Frågan är vad en känsla egentligen är? En neurofysiolog skulle
kanske säga att det är en signal från en viss del av hjärnan.
En filosof skulle kanske säga att det är ett kulturellt styrt
svar på ett inlärt beteende.

Börjar man gräva i detta upptäcker man snart hur oerhört
komplext det hela är. Finns det egentligen något som vi kan
beskriva som grundläggande känslor? Är hat detsamma som
hate eller finns det även en skillnad i språket som beskriver
känslorna?

Vilket ord använder du för att beskriva skadeglädje när du
pratar engelska?

Nyligen har jag lyssnat på Robert Solomons fascinerande
föreläsningar kring känslor och om dessa kan ses som
intelligenta. Kärlek till exempel ses ofta som enbart positiv,
men är den verkligen alltid det?
Om man blir olyckligt kär är känslan fortfarande positiv
och i så fall intelligent?

Det finns filosofer som hävdar att känslor gör vårt liv värt att
leva och jag kan nog hålla med om detta. Utan förmågan att
känna något skulle en stor dimension försvinna. Däremot
tror jag man har nytta av att analysera sina känslor och
kanske ställa sig frågan varifrån kommer detta och varför
känner jag det här.

Något som också är intressant när man funderar kring det är
hur många ord vi har för känslor som är negativa jämfört med
positiva känslor. Beror detta på att vi faktiskt har så många fler
negativa eller handlar det om var vårt fokus ligger?
Kan det kanske vara så att vi idag är så upptagna med att
fokusera vår kraft och energi på det som är dåligt i våra liv
istället för att se vad som faktiskt är bra. Visst är det så att för
att kunna komma till rätta med ett problem så behöver man
faktiskt se problemet men jag tror också att om man fokuserar
i för stor utsträckning så kommer man att få mer problem,
inte färre.

Genom att hitta de positiva känslorna i sitt liv förstärker man dom
och genererar fler. Det har jag lärt mig iaf.