Dagen när hon försvann var en av vårens vackraste. Ett sammetslent ljus föll över träden och förvandlade löven till diamanter. Barn lekte i den sena eftermiddagsolen och på bänkarna satt förälskade par.
Det var en sån dag som det skrivs om i romaner, perfekt i alla avseenden.
Dagen när hon försvann skulle för alltid lämna honom blödande på golvet. Skälvande i panik drog fingrarna längs mattan och lät synerna förfölja honom. Likt spikar genom hans händer tilltog smärtan för varje sekund för att kulminera i en explosion som slet sönder resterna av hans medvetande.
Dagen när hon försvann mindes han hennes själ. Hur den fattat hans hand och dansat över slätten. Kysst honom under månens förtrollade sken och sen likt en vålnad försvunnit i natten.
Dagen när hon försvann somnade han för att aldrig vakna mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar