Genombrott

Katarsis är definitionsmässigt det plötsliga känslomässiga
klimax eller sammanbrott bestående av en överväldigande
känsla, vare sig känslan består i sorg, empati, glädje eller
annat, och som efterföljs av känslan av förnyelse, av nytt liv.
Begreppet 'katarsiseffekt' används också ofta för att sätta
prägel på de samlade känslorna efter en emotionell
upplevelse, ex. en film eller ett stycke musik.

Inom psykoanalysen används begreppet för att beskriva
en omvälvande och helande insikt hos analysanden.


Likt en fågel fenix reser jag mig från askan som tidigare
var mitt liv. De senaste dagarna har varit svåra.
Mycket svårare än jag någosin skulle trott.
Dock reser jag mig som en ny människa.
Starkare och mer livskraftig än någonsin tidigare.

Ända sedan jag var ung har jag brottats med problem.
Dessa har olika ursprung och tar sig olika uttryck.
Under min tonårsperiod gick det så långt att jag
hamnade i en djup depresion. En sak som jag ialla
fall alltid har kunnat lita på är min förmåga att gå in
djupt i mig själv och analysera varifrån mina känslor
kommer och hur jag ska kunna arbeta med dessa
för att på sikt förändra dom.

Under åren har jag utvecklats till en riktigt bra
hoppypsykolog med mig själv som specialitet.
Detta har gjort att varje gång gamla minnen och
känslor tar sig nya utryck vet jag att jag kommer
att återvända starkare och bättre rustad efter att
jag arbetat mig igenom dessa.

Utrycket "the past does not equal the future"
kan sammafatta mitt liv i detta nu.
Jag är inte en produkt av mitt förflutna, hur mycket
freud än vill argumentera emot.
Jag är den personen jag är nu, idag, som jag väljer att
vara. Det spelar ingen roll att jag misslyckats tidigare.
Det viktiga är det jag gör nu, det är det enda som räknas.

Jag skapar mitt liv, min tillvaro.
Jag styr livet, livet styr inte mig.

Välkomna till morgondagen!

Tacksam

För ett tag sedan hade jag en konversation på msn med en
mycket söt och trevlig person som jag lärt känna. Under
konversationens gång gled vi in på hur vi skulle beskriva oss
själva som personer och enades om att komma fram till tre
ord för detta ändamål. Ett av orden som hon beskrev sig
själv med var tacksamhet. Detta fick mig att stanna upp.

Det är inte ofta som jag samtalar med personer och får höra
något som berör mig på djupet. Dock fick detta mig att
börja fundera. Många av oss går genom livet fokuserade på
det som vi saknar. Man har inte pengar, kläder, vänner,
flickvän, kärlek osv. Det som vi så ofta missar är att vara
tacksamma för det som vi i själva verket har. Detta kan naturligtvis
låta som en klyscha när man är i en situation där man inte
har någonting. Men frågan är om det verkligen någonsin sker?
Har du inte pengar, har du kanske ialla fall din hälsa.
Har ditt hus brunit ner kanske du fortfarande har kvar din katt?

Det enda som jag vet med säkerhet att jag har är det jag har
just nu. Jag kan tänka så mycket jag vill på alla de saker jag
saknar men gör mig inte så mycket gladare för stunden.
Varför inte vakna varje morgon och börja dagen med att tänka
en tanke kring de saker du är tacksam över i ditt liv?

Just nu är jag för övrigt tacksam för att jag har en säng.

God natt...

P.S

Tack fröken J för att du fick mig att stanna upp i vardagens gråa dis.

Rädd för risker

Jag har kommit underfund med något. Jag är rädd.

Rädd för att ta risker. Rädd för att kliva in i det okända.
Folk som känner mig kanske ställer sig undrande till detta
då jag har gjort mycket under mitt liv som kan anses som
riskfyllt men att ta risker handlar inte enbart om att hoppa
ut ur ett flygplan, eller resa till främmande länder, för att
ta några exempel. Det handlar om att utmana sig själv och
göra något som du inte har gjort tidigare eller drar dig för
att göra. Detta kan vara att ringa en gammal vän eller
släkting som du inte pratat med på länge, säga hej
till den där snygga tjejen i butiken, gå på date, säga ifrån till
sin chef eller kanske att börja skriva en bok.

Hur kommer det sig egentligen att vi drar oss för att göra saker?
Det finns många teorier kring detta men för egen del tror jag
att vi drivs av olika saker. Vissa säger att det är ambitionen att
undvika smärta och istället få glädje. Dock spelar det nog ingen roll
exakt vad det är som driver oss men att vi undviker att göra
saker därför att vi tror vi därigenom undviker någoting negativt är
nog ingen långsökt tanke.

Rädslan att ta kontakt med okända människor måste vara en av
de allra största. Tänk om han/hon avvisar mig? Vad gör jag då?

När jag var yngre var jag livrädd för att prata med tjejer på krogen,
ja prata med människor överhuvudtaget.
I mitt inre var jag så säker på att bli avvisad att jag hellre valde
att inte ta kontakt, därigenom undvek jag den smärta som jag
senare trodde jag skulle känna när jag blev avvisad. Detta tror
jag är något som kommer tillbaka hos människor i olika former.
Vi är så säkra på att misslyckas så vi väljer hellre att undvika
den smärtan genom att inte försöka överhuvudtaget.

Genom åren har jag dock lärt mig något. Om man aldrig tar risker
växer man aldrig som människa. Om du ständigt undviker den
eventuella smärta som kanske kommer från ett misslyckande
utvecklas du aldrig. För det är just genom misslyckanden
som vi utvecklas eftersom vi inser att det inte var så farligt och
att vi faktiskt kan gå vidare i livet.

Detta är naturligtvis lätt i teorin men otroligt svårt i praktiken
men det gäller att ta små steg och låta den positiva utveklingen
hela tiden ge dig knuffar framåt.

Om du till exempel är rädd för att prata med det motsatta könet
börja i liten skala. Fråga folk vad klockan är och du inser att de
faktiskt inte tycker du är en idiot bara för att du tilltalar dom.
Gå sedan vidare till butiksanställda, de har ju faktiskt betalt
för att vara trevliga mot dig.

Samma principer kan man tillämpa på alla områden i livet.
Genom att vara dag ta små, små risker utvecklas man ständig
som individ och når helt oanade höjder i sitt liv.
För det är faktiskt så att våra liv är fantastiska och unika.
Därför förtjänar vi att vara fantastiska och må fantastiskt.
Har du något som du önskar du kunde göra eller ett beteende
som du vill ändra, gör det! Du förtjänar det.

Så jag erkänner. Jag är rädd, rädd för att ta risker
men jag kommer att utmana min rädslor och fortsätta utvecklas.

Varje dag för resten av mitt liv.