I regnet

Ända sedan han var liten hade han varit besatt av regnet. Mörka moln som vanligvis fick människor att huka under filtar eller bänka sig framför en flammande brasa fick hans hjärta att slå volter. I takt med att de första dropparna började slå mot fönstret stegrades en oemotståndlig lust inom honom att söka sig ut och omfamna vädrets makter.

Över tid hade han lärt sig att urskilja en mängd olika regntyper. Det hårda piskande som fick hans hud att bli alldeles rödflammig eller det mjuka som likt en ängels hand rörde vid hans kinder. Det korta, ursinniga som tycktes lägga all sin energi på att dränka världen för att sedan utmattat falla tillbaka.

Han märkte att hans humör och känslor påverkades av regnet. Det fick honom att le av glädje, kvida av vemod eller gråta av sorg. Fick hans hjärta att slå extra slag eller bli berusat av sensualitet.
Varje droppe var unik, en identitet fångad i vätskan. De talade till honom med ett språk bara han kunde förstå. En ocean av röster som omfamnade hans späda kropp i ett försök att komma honom nära.

När han såg ut genom fönstret var himlen mörk. Fylld av förväntan betraktade han hur molnen formerade sig ovanför och gjorde sin dans över himlavalvet. En känsla av tillfreställelse genomfor honom och han öppnade dörren med darrande hand.

Ikväll var det ett glädjefyllt regn.