Idag såg jag henne.
Hon stod där leende med håret flammande i solen som lyste upp rummet. Som en gudinna nedstigen för att blända oss dödliga med sin skönhet. I en värld fylld mörka moln är hon fyren som sakta guidar mig mot land.
Hon ser mig, ett ögonkast, en oändlighet av längtan fyller mig. Får mig att darra, får mig att försvinna, får mig att uplösas i atomer som långsamt tynar bort.
Det ögonblicket är det första, det sista, det enda jag någonsin vill uppleva.
Hon rör mig, en känsla så stark, så obeskrivbar. Fingertoppar mot min hud i en magisk förening. Jag vill känna hennes hand i min, känna hennes själ i min. Hur hennes glädje fyller mitt sinne.
En annan dag när natten övergår i gryning, när livet på nytt börjar om finns hon kanske där för att på nytt erövra mitt hjärta. För att återigen välta min tillvaro.
I mitt sinne är jag redan där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad roligt! Det känns som du är i tjugoårsåldern igen! Hehe.
Herr T, jag har och kommer aldrig att lämna tjugoårsåldern. Inte ens när dom rullar in mig på hemmet!
Tjena Feo! Det måste väl vara mig det handlar om va? hihihi, skämt å sido, vi ses nån dag snart./Erika
Självklart handlar det om dig Erika! Frågan är bara hur du kunde lista ut det, jag anar att du besitter krafter såsom tankeläsning med mera. Vi hörs i veckan!
Skicka en kommentar