Inatt gick brandlarmet i vårt hus.
Eftersom det är enbart bor studenter här så har vår hyresvärd
kärleksfullt installerat ett larm som är seriekopplat,
viket innebär att det börjar tuta överallt om det sätts gång.
Det innebär också att det inte går att stänga av även om det är
falsklarm, vilket omfattar i runda tal 100 procent.
Yrvaket vacklade jag ut i trapphuset 03.25 och började fundera
kring olika sätt att tortera den fåne som lyckats sätta igång det
helvetesbröl som hade väckt mig. Efter att ha utforskat de olika
våningsplanen och på ett systematiskt och högst vetenskapligt
sätt letat efter ursprunget till röklukten, vilket bestod av att
sniffa i brevlådorna, lyckades jag och en lika nyvaken granne
lokalisera källan till våning sju. Eftersom det visade sig att killen
ifråga hade nyckel till dörren gick vi med raska steg in beredda
att möta de eventuella faror som kunde tänkas finnas.
En överaskad indier tittade på oss när vi kom in. Vi kunde snabbt
konstatera att rökutvecklingen kom ifrån hans matlagning,
vilket i detta fall innebar att steka råvarorna på högsta värme
i 7 timmar.
Jag försökte vänligt förklara att man måste ha koll på spisen
när man använder den. Han svarade något om öppen eld och
att jaga elefant. Jag sade att om han vill grilla över öppen brasa
går det utmärkt att använda sopprummet i huset bredvid.
Som tack gav han mig en staty av Vishnu och så slutade nattens äventyr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Smög mig in på din blogg och läste lite. Hoppas att det var OK.
På tal om bränder var jag med om en riktig en under nyår för ett par år sedan. Vaknade upp av att det luktade rök och gick ut i korridoren varpå jag upptäckte att det var väldigt varmt under fötterna. Hur reagerar man då? JO i mitt fall fick jag total tuppjuck och började springa fram och tillbaka i korridoren... halvnaken ill råga på allt. Tur att ingen annan var vaken och tittade ut!
That's life minsann haha
Det var inte bara ok, utan mycket uppskattat. Du är varmt välkommen tillbaka.
Men jäklar, ja vem hade inte fått tuppjuck? Jag hade nog hoppat från balkongen i ren panik. Jag antar att det gick bra till slut och att det inte var något allvarligt.
=) Vilken tur för mig då!
Brandkåren var ju redan där vilket inte jag hade märkt så allt ordnade sig. Tur att det brann (om man nu kan säga det eftersom det var en hemsk händelse) i våningen under och inte på den våningen jag var. Hade varit hemskt pinsamt med en massa brandmän som såg mig springa en halvnäck mara i korridoren.
Oftast tror folk att de ska vara kalla och logiska i såna situationer.. och en del är säkert det, men inte jag ha,ha I andra situationer där eld inte varit en faktor däremot har jag reagerat annorlunda.
Ja det var ju tur att det ordnade sig då. Tror nog att brandmännen är ganska vana att se människor halvnakna. Hur man reagerar i såna situationer är nog väldigt svårt att veta. Ofta tror man nog att man ska vara kylig men sen springer man runt som en yr höna.
Skicka en kommentar