När blir man egentligen vuxen? Frågan är nog inte så lätt att svara på egentligen. Anledningen till att jag började fundera är att min kompis Toni förde upp frågeställningen på sin mycket trevliga blogg, som är värd åtskillig genomläsning. Ni hittar den här.
Jag har nog aldrig varit speciellt vuxen. Enda sen jag var liten har jag med spänstiga steg hoppat fram och tillbaka mellan dröm och verklighet. Böcker, teckningar, film, fantasier allt var ögonblick av njutning där mitt sinne kunde få breda ut vingarna.
Fast det hela handlar nog snarare om hur man definierar begreppet vuxen. För vissa kanske man blir vuxen när man skaffar ett jobb, familj, gifter sig eller egen lägenhet.
Min syn på vuxen är något helt annat. Det är den dagen man slutar se på verkligheten som den ocean av upplevelser den är. När ett barn nyfiket kryper omkring på gräset så är allting nytt, mystiskt och spännande. Varför kan vi inte se på tillvaron på samma sätt när vi blir äldre?
Ingenting förändras egentligen, förutom våra erfarenheter och inställning till livet. Världen är fortfarande lika magisk oavsett om vi är två eller sextio år.
Därför tänker jag vägra bli vuxen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh det var så bra sagt att jag skålar på det... Och jag köper att vuxenbegreppet är någonting av en konstruktion. Även om jag äger såväl jobb och sambo så upplever jag inte mig som speciellt vuxen. Nånstans går väl ändå gränsen vid barn tror jag? Då måste man växa upp hur ovillig man än är. Nåja... tar gärna en respons på det innan jag utvecklar vidare tror jag....
Håller helt med! Fast jag tror ändå i slutändan att man inte behöver bli vuxen även om man får barn, däremot ansvarstagande vilket är något helt annat. För mig begreppet vuxen mer ett synsätt som man skaffar sig därför att samhället på något sätt kräver det. Bara för att jag kan stanna upp på väg till skolan och beundra hur vackert gruset på vägen är denna speciella morgon så gör det mig inte mindre mogen bara mindre vuxen.
Ja kanske har du rätt... Jag får fundera vidare på detta. Tror inte jag är redo att bli riktigt vuxen ännu.
Se dig om i din närhet och få en glimt i om man måste vara på ett speciellt sätt för att vara vuxen. Kan det vara så att du blandar ihop vuxen med tråkig?
Skicka en kommentar