Under solen

Under solens varma sken finns ingen sorg.
Människor öppnar sina fönster och tittar ut mot vårens hägrande varelse. Äntligen kan skor knytas upp, jackor tas av och sinnet lätta.
På en balkong sitter de, njutandes av solen. Han har tagit av sig tröjan för att kunna uppleva de brännande strålarna som sköljer ner över dem. Hon har sina nyinköpta solglasögon på sig. Med bågar i guldfärgat material gnistrar de som kristaler i en krona när hon nyfiket betrakar omvärlden. Vardagens problem försvinner med den kalla ölen som långsamt sipprar ner mellan läpparna.
Rop av glädje blandas med ljud från lekande barn på gatan. Snö som så länge regerade över landskapet har nu tvingats bort för att återvända först nästa år. Spirande grönska erövrar på nytt omgivningarna som för att säga, här är jag, visst har ni saknat mig?

De ser honom samtidigt. En man som långsamt går över gatan, sjungandes för sig själv i en melodi ingen av dem känner igen.
Förnöjsamt betraktar de honom och undrar vad han tänker på denna dag, fylld av solsken.
Mannen försvinner sakta ur synfältet och de återgår till att glömma vardagen för en stund.
När det sista ljuset som genom magi börjar uppträda blandas det med skratt från en balkong.

För under solen finns ingen sorg.