Jag har aldrig varit något stort fan av poesi i dess olika former, dock så har jag på senare tid allt mer börjat uppskatta när talangfulla personer inom denna genre skapar små mirakel. Det går inte att bortse från det faktum att det inom bra skriva dikter finns en känsla som är svårt att återskapa någon annanstans.
För mig är just denna känsla en av de essentiella sakerna inom skrivandets sköna konstform och något som jag konstant strävar efter att föra fram genom mitt taktfasta trummande på tangentbordet.
Äsch, vad tusan jag slänger ihop en dikt nu när jag ändå är inne på spåret!
Bland ett virvarv av tankar
formas något magiskt,
en känsla av tid
i ett rum utan slut.
Kanske får det dig att falla
för evigt genom natten,
till en plats
du inte trodde var.
Kanske skapas bilder
av saker som finns,
eller funnits
om någon hade trott.
Fast för det mesta
så kommer det en insikt,
av något eget
som bara du kan se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar