12 mars 2007

En uggla

Natt kan innebära många saker. Det kan vara en tid för älskande par som sakta utforskar varandras väsen bland mjuka sidenlakan. Det kan vara en tid för ensamma människor som dåsigt drömmer sig bort till ljudet av ännu en repris av gamla amerikanska komedier från 1980-talet. För mig har dock alltid natten varit en källa till kreativitet och tankar.
Även om jag gärna skulle vilja vara och även periodvis har försökt att förvandla mig själv till en hurtig morgonmänniska som med ett leende på läpparna hoppar upp ur sängen för att möta dagen, så har det konsekvent misslyckats. Jag är och förblir en nattuggla vars ihåliga hoande stör nattsömnen för slumrande medmänniskor.

Ett av de jobb som antagligen skulle passa mig absolut bäst vore nog därför nattpratare på någon radiostation. Möjligheten att långsamt spekulera kring vardagliga ting samtidigt som man spelar skön musik ter sig för mig som en utlimat kombination. Sedan är det ju inte precis någon nackdel att man genom mediet radio inte behöver visa upp sitt fysiska yttre vilket öppnar för intressanta möjligheter som att genomföra hela sändningen endast iklädd skotskrutiga flanellshorts och stetsonhatt.

Annars så har denna dag varit något av ett antiklimax. Den började dåligt för att långsamt övergå i värre och slutligen blev den riktigt bra. På samma sätt som att icke infriade positiva förväntningar kan skapa en känsla av: jaha, vad nu? så fungerar det precis på samma sätt åt andra hållet. Det är därför som jag nu sitter med en känsla av att jag borde göra någonting med all den positiva energi som plötsligt kommit över min späda varelse. Dock så inser jag att möjligheterna till att hitta på så många olika aktiviteter vid denna tid på dygnet är något begränsade varför jag helt enkelt får gå och lägga mig. Kanske kommer det att hända något spännande när mitt medvetande sakta och med släpande steg kliver på rulltrappan till den andra dimensionen som kallas drömm. Kanske, kanske...

För övrigt har jag tagit ett beslut. Det kommer att förändra mitt liv och det känns bra.

Inga kommentarer: