Transfett

Eftersom jag av naturen är en person som tror på rak kommunikation i så många situtaioner som möjligt är jag även av uppfattningen att de bloggar som ialla fall delvis är personliga även ska innehålla de sinnestämningar som författaren går igenom just då. Därför så är detta en dag då solen som skiner in genom mitt för tillfället alltför smutsiga fönster mest är plågsamt retfull eftersom det gör att jag inte kan se något på min monitor. Likaså är doften av kaffe som vanligtvis får det att vattnas i munnen en påminnelse om att jag sovit bort större delen av förmiddagen.
Övriga tecken på att detta är en dag som borde genomföras i en liggande ställning under det vaksamma ögat av ett antal tabletter är att jag är trött, allmänt grinig, hungrig men alltför lat för att orka laga något överhuvudtaget, övertygad om att Ola Salo har varit här i natt och stökat till det (har alltid tyckt att han uppträtt konstigt) samt en obotlig längtan efter att dränka mina bekymmer i transfetter.

Som Karl-Bertil Jonsson så vackert sade: ljuga för mor på julafton eller rakryggat yppa sanningen.

Det finns dock en ljuspunkt i dagar som denna då man mest längtar efter att spela domino med gamla människor på ett ålderdomshem i Miami. Det kommer en morgondag och med den löften om nya möjligheter vilket kanske kan innebära jag, Mandela och en gigantisk hoppborg. Drömma kan man ju alltid!