Vad är egentligen oddsen för att träffa en partner här i livet?
När man ser till allt som ska stämma är det egentligen förvånande
att någon överhuvudtaget träffas. Man får känslor, inser att den
andra inte känner likadant. Man bli kär och får reda på att
personen inte är singel. Man blir attraherad och avvisad.
Man har olika skor, hårfärg, arbetstider, mål i livet, sätt att
vika handduken. Saker som alla gör att chansen att man ska träffa
någon är lika som att vinna på lotto.
Hur kommer det sig då att det otroliga faktiskt inträffar och ljuv
romantik uppstår?
Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet.
Snarare tror jag på kärlek vid femte eller sjätte, det vill säga
att kärlek är något som utvecklas över tid när man inser
hur bra man passar tillsammans med den andra personen.
Visst kan man bli grymt attraherad direkt när man träffas
vilket kan vara en fördel för att det överhuvutaget ska bli en
fortsättning.
Sen alla krav. Man ska vara snygg, välutbildad, rik, rolig,
ambitiös, tränad osv.
Eller är det kanske så att de krav man har är att man ska må
bra i den andra personens närhet?
Jag tror mer på det. Det ligger lite i tiden att ställa krav.
Allt ska vara perfekt och vid minsta fel ska man klaga och
be om nytt. Visst, ett kravlöst förhållande tjänar ingen på och
alla är värda att ha en partner som uppfyller visa baskrav.
Själv har jag ganska höga. Hon ska få mig att må bra.
Göra mitt liv till något mer än det är utan henne.
Få mig att vilja kyssa henne även om hon är svettig och täckt
av lera.
Sen får hon gärna gilla livet också, det är sexigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
det verkar hårt att bli ihop med dig... Jag tänker inte lika krasst. Visst man ska gilla varandra, och det gör man troligen om man konverserat mer än vad man supit upp tequilas? Jag träffade min sambo och blivande maka genom internet och jag behövde inte anstränga mig. Så det går allt.
Tror bestämt inte att mitt budskap gick fram här. Klart det går att träffa en partner, annars skulle ju alla vara singlar vilket bevisligen människor inte är. Sen är det väl trevligt om man inte behöver anstränga sig, det är ju det jag menar. Om ens partner inte gör ens liv bättre, får en att må bra ska man nog dumpa den personen, enligt mig. Det jag menar är ju att jag inte har så höga krav men det kanske gör mig till en svår person, vad vet jag?
Skicka en kommentar