Genom ett immigt tågfönster betraktar jag en värld utanför,
dränkt i vatten från ovan. Viljan att fly vardagen känns återigen
påtaglig men jag tvingar den bort, återvänder till nuet.
Ett nu som skänker mig ett lugn och glädje.
Likt ett barn som för första gången ser världen. Genom nyfikna
ögon utforskar han. Ser världen för vad den är eller kanske inte är.
Ibland är jag det barnet. Under en minut eller sekund finns
världen där, i all sin fantastiska skapelse.
Sen försvinner den, bland minnen och känslor eller till ljudet
av tv:n.
Återigen ser jag en värld utanför, dränkt i vatten från ovan.
Den är vacker.
05 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar