Kyrkogården

En kall dag i november gick jag där längs vägen, över en
kyrkogård full med minnen.
Några utav glädje andra utav sorg.
Bland blad som fallit ner till marken tänkte jag på
platser jag sett eller som jag drömt om, utan att vakna.

Kanske var det något i luften som fick mig att stanna,
där vid dammen sedan länge tömd på vatten.
Stenar polerade av vatten stirrade på mig gråa mot marken.
När mörkret föll stod jag där och tänkte på saker som
varken är rätt eller fel.
Förlorad i stunden kände jag livet som sakta flöt omkring mig.

Jag, natten och en kyrkogård med minnen.