Jonglör

När jag var liten ville jag bli jonglör. I timmar kunde jag öva
med mina jonglerbollar i tyg som min mamma sytt åt mig.
Till publikens jubel genomförde jag det ena halsbrytande
numret efter det andra. Tre bollar, fyra bollar, fem bollar
och en kanin, sex bollar och en gammal man från Albanien,
sju bollar och två tvillingar med söta leenden.
Min föräldrar brukade klappade händer åt mig och efteråt
fick jag alltid en karamell som belöning. Karamellen var söt
och innehöll inte konstiga saker man får cancer av så det
gjorde inget att man fick en extra av farmor lite senare
på kvällen.

När jag blev äldre jobbade jag extra på en cirkus.
Bland elefanter och zebror utvecklades mina trick till allt
mer avancerade skapelser.
Tio bollar och ett svärd, två isbjörnar och en fotölj, fem
kastruller bakom ryggen. Publiken applåderade och jag fick
blommor av en flicka med vickande överläpp.

Men efterhand blev publiken allt mindre. Folk började se på
tv och fantastiska shower fanns det inte tid för.
Mina nummer blev färre. Tre koppar med socker i,
två facklor och en guldfisk, tre handdukar.
Cirkusen lade ner och jag fick en guldklocka som tack.

Nu är kontoret min arena. Jag jonglerar papper.
Det kallas att multitaska. Många bollar i luften sägs det.
Två häftklamrar och en vattenmugg, fyra kontrakt C72,
en passerbricka och två cdskivor.
Publiken är tyst.