Gammal

Jag känner mig gammal, gammal som ett av de där

träden i skogen man klättrade i när man var liten.

Grenar som sträckte sig ända upp i himlen och med

mörk mossa på sidorna.

Min kropp känns ännu äldre med krämpor i alla delar

och min röst låter som en döende vind som blåser

genom tomma salar i en gång välmående
kungadömmen.

Äldst av allt känns mitt sinne. Tyngt av tusen
och åter tusen tankar, sorger, lyckor och besvikelser.

Fullt av böcker jag aldrig läst och musik jag aldrig

lyssnat på. Drömmar inlåsta i ett rum utan nyckel,

för evigt hänvisade till att rista in dagarna i väggen.

En dag kommer min kropp att vara lätt, mitt sinne klart.
Kanske idag, kanske imorgon.
Och jag kan sväva högt över molnen.