Kan du minnas när du var liten och det var julafton?
Känslan av förväntan blandat med nyfikenhet kring alla
paket under grannen. Kanske fanns det ett speciellt
paket som du tittat extra mycket på. Vacker inslaget
i rött papper med snören i guld. När ingen såg på smög
du försiktigt fram på tå till det och strök försiktigt över
dess yta med darrande fingrar.
Pappret var glansigt och kändes mjukt mot huden.
I ditt stilla inre undrade vad ett sånt vackert paket
kunde innehålla.
Samtidigt som du helst av allt skulle vilja slita av
pappret och komma åt innehållet så njöt du på
samma gång av att betrakta den vackert inslagna
presenten.
Just i detta ögonblick kände du dig lyckligast i
hela världen.
Jag hatar paket. De tar aldrig slut.
Fula, bruna fortsätter de att komma mot mig på bandet.
Andfått lastar jag containrar fulla av dem, som sen
ska göra någon liten unge lycklig.
Det är allt bäst för dem att de upskattar sitt paket annars jävlar...
03 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar