Jag vaknade

Jag vaknade och betraktade nyfiket staden utanför.
Fönstret var täckt med kondensation på grund av
dålig ventilation. Kanske ska jag fixa det någon dag
när jag känner att jag har tid, eller ork eller båda två i
en perfekt kombination. Staden vaknade stilla till liv.
En man matade fåglar. En kvinna med två barn.
Rörelse, känslor, tankar i ett slags storstadsmix serverat
med avgaser och bilhorn.

Under en tid har jag betraktat världen utanför mitt
fönster, med kondensation. Ibland har jag sträckt ut
min hand men tagit i glasrutan. Ibland har jag velat
krossa den, hoppa igenom till något som för stunden
sett bättre ut en mitt rum innanför. Sen vaknade jag
en dag och bestämde mig för att öppna det.

Livet är vidunderligt. Det förändras konstant även om
vi inte alltid är medvetna om det. Varje dag sker magiska
ögonblick som stakar ut vår färd mot en morgondag som
egentligen inte finns, förutom i våra sinnen.
Vi vet ingenting om detta. Det enda som vi vet är att det
inte blir som vi planerat, trott eller hoppats.
Är detta bra? Kanske. Är detta dåligt? Kanske.
Men så är det och ska man kunna gå genom vardagen
utan smärta måste man acceptera detta.

Ny lägenhet, nytt liv, nya möjligheter and a bad hair day
som en vän till mig sade. Mycket har förändrats den
senaste tiden. Jag har förändrats. Jag är inte längre den
samma som jag var två månader sen. Bra eller dåligt?
Jag vet inte och ingen annan heller. Allt handlar om perspektiv.

Ialla fall så känner jag för att blogga igen och det kan ju inte vara dåligt.