Dekadens

Dekadens?
Förvisso sant men snarare har jag under den senaste tiden
fått uppleva en tillvaro där internet ännu inte har fått fotfäste.
Både en skön och något jobig upplevelse.

För att kort summera vad som hänt under den tid som
bloggen legat tyst så har jag gått klart steg två av min
utbildning till internationell personlig tränare.
Därefter blev det skranglig nattbuss till vårt västerliga
grannland befolkat av fjordar och smörgåsätande norrmän.
Bor i en liten hybel vilket är norska för extremt liten lägenhet
och svettas tillsammans med ett antal andra svenskar på
speditionsföretaget Tollpost Globe AS.

Dock befinner jag mig när det skrivs tillbaka i moder sveas
famn då jag besöker mina föräldrar över midsommar.
En titt genom fönstret avslöjar en inte alltför munter
himmel som vägrar att släppa igenom något soljus.
Detta tillsammans med det faktum att jag igår fyllde år
och således har tagit ett steg närmare döden kan få även
den mest lisglada individ att fatta flaskan i ett handfast grepp.
Nu är det inte riktigt så illa som jag kanske beskriver det.
Dock har jag aldrig varit någon fantast av födelsedagar och då
menar jag min egen. Detta hänger säkert ihop med det faktum
att jag redan som 20 åring började få åldersnoja och se framför
mig bilder där jag ligger på långvården.
Nu firar jag inte direkt min egen födelsedag i någon större
utsträckning. De senaste åren har jag alltid befunnit mig
utomlands på nämnda dag och därför kunnat koppla bort
tankar kring fenomenet. Gårdagen firades därför med riktigt
äckligt norskt kaffé i spöregn vilket känns som passande.

Dock är det gott med tårta vilken kanske bjuds ikväll om jag har tur.