År

Tiden går
i dess spår jag går
letar efter bitar
jag än gång skapat

Ögonblick jag glömt
förvandlat till papper
får mig att ibland
ta ett steg tillbaka

Minuter blir till år
som följer mina spår
längs den väg
jag kallar liv

Men alla dessa år
som tycks följa mina spår
får mig endast
att längta hem ibland

Dekadens

Dekadens?
Förvisso sant men snarare har jag under den senaste tiden
fått uppleva en tillvaro där internet ännu inte har fått fotfäste.
Både en skön och något jobig upplevelse.

För att kort summera vad som hänt under den tid som
bloggen legat tyst så har jag gått klart steg två av min
utbildning till internationell personlig tränare.
Därefter blev det skranglig nattbuss till vårt västerliga
grannland befolkat av fjordar och smörgåsätande norrmän.
Bor i en liten hybel vilket är norska för extremt liten lägenhet
och svettas tillsammans med ett antal andra svenskar på
speditionsföretaget Tollpost Globe AS.

Dock befinner jag mig när det skrivs tillbaka i moder sveas
famn då jag besöker mina föräldrar över midsommar.
En titt genom fönstret avslöjar en inte alltför munter
himmel som vägrar att släppa igenom något soljus.
Detta tillsammans med det faktum att jag igår fyllde år
och således har tagit ett steg närmare döden kan få även
den mest lisglada individ att fatta flaskan i ett handfast grepp.
Nu är det inte riktigt så illa som jag kanske beskriver det.
Dock har jag aldrig varit någon fantast av födelsedagar och då
menar jag min egen. Detta hänger säkert ihop med det faktum
att jag redan som 20 åring började få åldersnoja och se framför
mig bilder där jag ligger på långvården.
Nu firar jag inte direkt min egen födelsedag i någon större
utsträckning. De senaste åren har jag alltid befunnit mig
utomlands på nämnda dag och därför kunnat koppla bort
tankar kring fenomenet. Gårdagen firades därför med riktigt
äckligt norskt kaffé i spöregn vilket känns som passande.

Dock är det gott med tårta vilken kanske bjuds ikväll om jag har tur.

Viktigt

Ibland är det viktigt att komma ihåg vad som verkligen är viktigt.
Solen i ansiktet är viktigt. Mina nya skor är inte viktigt.
En katt som stryker sig mot mitt ben är viktigt.
Paris hamnar i fängelse är inte viktigt.
Dricka kaffe i trädgården är viktigt.
Fundera över grannens nya bil, inte viktigt.
Njuta av skratt bland kvittrande fågelsång, viktigt.
Klippa gräset, inte viktigt.
Beundra jordens största rabarber, enormt viktigt.
Titta på tv, aldrig viktigt.
Umgås med världens bästa föräldrar, viktigast.


Idag har varit en av de viktigaste dagarna på länge och
jag har bara gjort viktiga saker.

Hoppas det kommer fler tillfällen framöver.

Rädsla

Återigen ligger min tillvaro förpackad i en ryggsäck från everest.
Snart ska den miljö jag levt i under en tid bytas mot en annan.
Intryck glömmas och nya ersätta.

Jag har alltid varit en person som njutit av att utmana mig själv.
Söka nya erfarenheter och kliva på okänd mark.
För mig så är detta något av det viktigaste i livet.
Genom att gå precis bortom rädslan så utmanar jag försiktigt
mina begränsningar utan att försöka fly från själva känslan
av rädsla. Detta har blivit allt viktigare ju äldre jag blivit.
Detta är på det sätt som jag utvecklar mig själv,
som jag får ut mer av livet.
Genom att stå i det okända, orädd och vaken.
Erkänna min rädsla och ta ett steg förbi den,
inom livets alla områden.

Detta tror jag gör att jag närmar mig det som är meningen med allt.

Yran

Brännbollsyran är en stor årlig festival i Umeå
i samband med Brännbollscupen.

Brännbollsyran är en årlig festival som sedan
början av 1990-talet har arrangerats i samband
med den årliga Brännbollscupen. Festivalens
ursprungliga syfte var att stävja de inofficiella
festivalerna på Fysikgränd och Pedagoggränd
som brukade urarta varje år. På senare år har
dock festerna på Fysikgränd och Pedagoggränd
återuppstått. Många studenter tycker att
Brännbollsyrans inriktning är till allmänheten
medan Brännbollscupens ursprung är ett
studentarrangemang och därför vill dessa ha
sin egen festival skild från den kommersiella.

Ungdomar från hela norrland brukar komma
till brännbollsyran för att spela brännboll och
dricka alkoholhaltiga drycker. Det är vanligt
att soffor och annat eldas upp under dessa
arrangemang. Det förekommer även förstörelse
av TV-apparater i form av att de slängs genom
diverse studentkorridorers fönster.

- Wikipedia


Bland det första jag fick höra om när jag som
färsk student flyttade till Umeå var om yran.
Denna sista helgen i maj då kaos invaderar till
fysikgränd. Under åren har jag upplevt allehanda
äventyr under denna begivenhet, många som inte
passar att beskriva i detta forum.
Det var sålunda med en lätt känsla av vemod som jag
deltog i min sista yra som student.

Här följer en kort genomgång av utvalda delar
från kvällen.

18.00-21.15 Förfest med Jimmy hos hans kompis
bogis. Sällskapet bestod även av två hundar och ett
dansande barn.
21.15-22.0 Återvänder hem för lite mat då hungern
börjar göra sig gällande.
22.00-23.30 Möter upp med Eleonor och Emma på fest.
Diskuterar framtida affärsprojekt med Eleonor.
Betraktar roat tillsammans med Emma hur fullmicke
i en graciös akt som endast 3.0 promille alkohol kan skapa,
försöker få på sig skorna varpå han lyckas ramla ut
genom ytterdörren och därefter nedför trappan.
Samma fullmicke förklarar senare att brudar
gillar killar med jeans varpå jag förbannar mitt själv för
att ha valt kostym denna kväll.
23.30-00.30 Bryter upp för att gå vidare till en annan
fest där jag träffar på Erik. Diskuterar moral med en
yngling i dreadlocks som bestämt hävdar att alla borde
ha samma lön.
00.30-02.00 Ger mig ut på fysikgränd. Får komplimang
för min klädsel vilken jag för kvällen är mycket nöjd med.
Träffar på Malin och Erik 2 vilka är ihopkedjade med
handklovar. Får förklarat hur man genom sex
kontrollerar vem som bestämmer i ett förhållande.
Möter ett gäng tjejer som bestämt hävdar att jag har
kvällens snyggaste frisyr och blir nypt i rumpan.
Dansar med två killar från Vännäs. Går på en korridorsfest
där jag inte känner någon.
Diskuterar vilket djur som egentligen skulle ha en
chans mot fantomen.
Lyssnar på okänt hårdrocksband. Pratar i telefon.
02.00-02.30 Besöker Ballogrillen för en välförtjänt
hamburgare. Får information från ett gäng tjejer vilket
läppstift som gäller just nu. Blir inbjuden på fest.
Diskuterar med Hans från Luleå vilka pommes frites
som egentligen är bäst, McDonalds eller Burger King.
Som alla vet är det ju naturligtvis Burger King.
02.30-03.00 Besöker en fest som tyvärr är väldigt
avslagen varpå jag bestämmer mig för att gå vidare.
03.30-04.00 Avstyr ett bråk mellan tre tjejer.
Upptäcker att jag fått trevliga sms men bestämmer
mig för att inte svara då jag mistänker att personerna
sover.
04.00-04.30 Tar beslutet att dra mig hemåt.
Under färden diskuterar jag politik med några
ungdomar och visar slutligen vägen mot centrum.
04.31 Upptäcker att jag har tvätttid klockan 08.00

A taste of Paradise

A soldier named Nobushige came to the Zen
master Hakuin, and asked:

"Is there really a paradise and a hell?"
"Who are you?" inquired Hakuin.
"I am a samurai," the warrior replied.
"You, a soldier!" exclaimed Hakuin. What kind of ruler
would have you as his guard? Your face looks like that
of a beggar."

Nobushige became so angry that he began to draw
his sword, but Hakuin continued:

"So you have a sword! Your weapon is probably much
too dull to cut off my head."

As Nobushige drew his sword Hakuin remarked:
"Here open the gates of hell!"

At these words the samurai, perceiving the master's
discipline, sheathed his sword and bowed.
"Here open the gates of paradise," said Hakuin.

- Zen flesh, Zen bones, Zen and Pre-Zen Writings, av Paul Reps


Jag har förövrigt ätit nudlar idag.

Sol på balkongen

Vi har kanske världens bästa balkong. Jag skojar nu inte
utan det är nog antagligen en av världens absolut bästa
balkonger. Detta är nu inte enbart på grund av det faktum
att jag brukar hänga där även om det naturligtvis är en
bidragande faktor utan främst för att det är sol där
större delen av dagen.
Det finns få saker i livet som slår känslan av att sitta på en
solbelyst balkong med nybryggt kaffe i handen och titta
på förbipasserande människor.
Just vår balkong har varit med om många roliga händelser.
Allt från nakna människor som klättrat genom sina fönster
via den till rock n roll fester med utslängda tv apparater.

På senare tid har den börjat se allt mer sliten ut och det
börjar likna något av en äventyrssport att luta sig mot
räcket. Sen brukar det ramla ner ganska mycket sand
från taket vilket gör att man ibland får känslan av
att hamna mitt i ett grustag.

Trots det kommer vår underbara balkong för alltid att
ha en plats i mitt hjärta.
Hoppas det blir sol imorgon!