Rapport

Har foljer en snabb rapport fran ett mycket soligt Lanzarote. Jag har:
badat i havet, i polen, spelat beachvolley, trænat, dansat, fatt komplimang for mitt dansande, fatt komplimang før min brist på brunfarg, rest runt hela øn i hyrbil, druckit Corona, blivit lætt rød i nacken, blivit lætt rød i pannan, pratat spanska, pratat tyska, pratat svenska, køpt vykort.
fortsættning føljer...

Spänning

Spänning och förväntan. Likt ett barn som på tassande
fötter undersöker sina julklappar som mystiskt dykt upp
under granen förbereder jag mig nu på nya äventyr.
Flyget går klockan 12.35 och världen ligger ännu en gång
för mina fötter.

Imorse hade vi möte med Uminova angående vårt
affärsprojekt. Återigen spänning och förväntan.
Var vi än vänder oss mottas vi av possitiva reaktioner.
Det kan inte bli annat än succé men det kräver hårt jobb.
Blod, svett och tårar.

Men det är i en annan tid och en annan dag, nu väntar solen!

På återseende...

Vamos a la playa!

Stress och stress, så kan tillvaron sammanfattas för tillfället.
På torsdag flyger jag till Malmö för en kväll med min käre bror.
Därefter bär det av till Spanien för en vecka av utbildning inom
områden knutna till min instruktörsroll på IKSU Sportcenter.
Sedan direkt från Spanien till Stockholm och åtta dagars
utbildning på Personal Training School.
Bara att lösa boendet i huvudstaden har varit tillräkligt för en
mindre stroke. Första helgen hos en kompis. Sedan mån till tors
hos en annan kompis för att avslutningsvis bo på vandrarhem
de sista dagarna.

Det jobbiga är att packa saker till både Spanien och Stockholm.
Som tur är handlar huvuddelen av tiden om samma sak: utbildning
och träning vilket gör att ungefär samma saker
kommer att användas, dock tror jag att badbyxorna kanske
kommer att brukas lite mer i de spansktalande vatten.

Fast i slutändan är det naturligtvis fantastiskt roligt att få komma
iväg och göra lite andra saker en stund. Detta kommer antagligen
även att innbära mindre bloggande än vad som kanske är normalt
från undertecknad. Jag kommer ändå att sträva efter att fortsätta
förmedla mina tankar i vanlig ordning i den utsträckning jag hinner.

Surfs up!

Bio

Jag har varit på bio. Åh, vad trevligt kanske någon tänker.
Vad såg ni för något?
Nej, jag har varit på bio ensam. Det är här som det uppstår problem.

Enda sedan jag var liten och med darrande steg gick för att se
mina första filmer på Folkets Hus i lilla Nykroppa, Värmland
har jag tyckt om att se film på egen hand. Detta beror inte
på att jag är någon socialt missanpassad individ som inte har
bekanta att gå med.
Det beror heller inte på att jag är ful och allmänt avskydd av
det motsatta könet vilket skulle leda till att jag inte skulle
kunna få med någon dejt på bio.
Det handlar i slutändan om att jag gillar och faktiskt
klarar av att göra saker på egen hand, såsom att
exempelvis gå på bio.

För många är det helt ofattbart att man går ut och ser film,
fikar eller äter ute själv. För mig känns det oandra sidan
väldigt konstigt att inte göra det.
Vad är egentligen alternativet?
Om jag är sugen på att se film men inte har någon att gå med,
ska jag då sitta hemma?
Självklart är det roligt att göra saker tillsammans, men man kan
ju inte göra det hela tiden.
Eller så är det jag som inte har 1000-tals kompisar som kan
fylla upp hela min vakna tid.

I alla fall så var filmen bra och jag åt popcorn.

Brandlarm

Inatt gick brandlarmet i vårt hus.
Eftersom det är enbart bor studenter här så har vår hyresvärd
kärleksfullt installerat ett larm som är seriekopplat,
viket innebär att det börjar tuta överallt om det sätts gång.
Det innebär också att det inte går att stänga av även om det är
falsklarm, vilket omfattar i runda tal 100 procent.

Yrvaket vacklade jag ut i trapphuset 03.25 och började fundera
kring olika sätt att tortera den fåne som lyckats sätta igång det
helvetesbröl som hade väckt mig. Efter att ha utforskat de olika
våningsplanen och på ett systematiskt och högst vetenskapligt
sätt letat efter ursprunget till röklukten, vilket bestod av att
sniffa i brevlådorna, lyckades jag och en lika nyvaken granne
lokalisera källan till våning sju. Eftersom det visade sig att killen
ifråga hade nyckel till dörren gick vi med raska steg in beredda
att möta de eventuella faror som kunde tänkas finnas.

En överaskad indier tittade på oss när vi kom in. Vi kunde snabbt
konstatera att rökutvecklingen kom ifrån hans matlagning,
vilket i detta fall innebar att steka råvarorna på högsta värme
i 7 timmar.
Jag försökte vänligt förklara att man måste ha koll på spisen
när man använder den. Han svarade något om öppen eld och
att jaga elefant. Jag sade att om han vill grilla över öppen brasa
går det utmärkt att använda sopprummet i huset bredvid.
Som tack gav han mig en staty av Vishnu och så slutade nattens äventyr.

Galenskap

Galen eller inte galen det är frågan.

Ibland kan jag nog känna mig lite galen.
När jag till exempel skriver och försvinner bort i fjärran
världar som bebos av vidunder som skulle förvrida ditt anlete
om du så mycket som kastade en blick på dem, kan jag fundera
över om jag bara har livlig fantasi eller är genuint galen.
Fantasi och verklighet är för övrigt två begrepp som man nog
kan diskutera kring över en kopp te långt in på natten och sen
minnas att man ska upp tidigt dagen efter och förbannar den fåne
som startade en diskussion kring fantasi och verklighet.

Fast man kan nog vara galen på olika sätt,
eller snarare det hoppas jag verkligen för annars är det kanske
bäst för män i vita rockar att besöka mig.
Vågar man släppa lös sin fantasi och försvinna från
verkligheten en stund så ska man i mitt tycke snarare
anses som modig än galen. Sen så behöver det ju bara vara
en kort stund innan verklighetens ansvar och plikter återigen
behövs att uppmärksammas.

-Du är nog galnare än mig
-Det stämmer antagligen, men det är inget nytt.

Jag är nog lite galnare än de flesta.

Trött

Trött, trött, trött. Så trött att tanken på att tänka på
något annat än trötthet känns jobbigt.
Less, less, less. Så less att känslan av att vara less nästan
känns rolig men sen minns jag och blir less.
Putsar med långsamma rörelser glaset på min bubbla och beundrar
världen på andra sidan. En man i rolig hatt betraktar mig nyfiket
och går sedan vidare nynnandes.

En liten flicka smyger långsamt fram till rutan och lägger
försiktigt sin hand mot den. Jag möter hennes fingrar från
min sida och för ett ögonblick möts våra väsen.
Snabbt andas hon på glaset och ritar ett hjärta med sitt finger.
Sen är hon borta. Tillsagd av sina föräldrar att inte leka med djuret i buren.

Jag behöver kaffe.