Vind

Det blåser ikväll. En ursinnig vind som piskar mot min kropp när jag vandrar gatan fram. På väg någonstans som jag för länge sedan glömt.
Styrd av något, en tanke, en känsla något dolt. Ibland tror jag inte att den existerar.
Fast den finns där, rörelsen jag inte kan beskriva, som får mig att brista när jag betraktar skönheten i tillvaron.

Kanske drömmer jag, eller sover, hur länge har jag gjort det?

Men du vet inte, som ser på mig med ömhet i blicken.
Vill du kanske guida mig när jag inte vet vilken väg jag ska gå?

eller så kan vi bara skratta och dansa nakna genom natten.

En kväll på cuba

Dos gardenias para ti
con ellas quiero decir
te quiero, te adoro, mi vida.

Toner så vackra väller ut i natten och får min hud att brännas.
Flickan framför mig rör sig framåt, bakåt, förföriskt. Hennes höfter lockar mig närmare och i takt med musiken sveps jag in i en tid som passerat för länge sedan.

Dos gardenias para ti
que tendran todo el calor de un beso
de esos que te di
y que jamas encontraras
en el calor de otro querer.

Jag blundar och ser framför mig en gata i ett land långt borta.
Här finns ikväll inga sorger, bara musik och en tät doft av cigarrer. Röken kittlar min näsa och får mig att nysa. Flickan vid min sida skrattar och dansar runt.
Min blick dras till bandet som spelar för oss, enbart för oss och inga andra.

A tu lado viviran y te hablaran
como cuando estas conmigo
y hasta creerasque te diran te quiero.

När natten sakta övergår till gryning dansar vi vidare. Längs trånga gator och över öde torg. Genom en stad som sover och som drömmer om en morgondag fylld av glädje.
Två hundar iaktar men återgår till att vara och låter oss fortsätta ensamma. Till toner som aldrig dör ut försvinner vi bort i morgonljuset.

Pero si un atardecer
las gardenias de mi amor se mueren
es porque han adivinado
que tu amor se ha marchitado
porque existe otro querer.

Dagen hon försvann

Dagen när hon försvann var en av vårens vackraste. Ett sammetslent ljus föll över träden och förvandlade löven till diamanter. Barn lekte i den sena eftermiddagsolen och på bänkarna satt förälskade par.
Det var en sån dag som det skrivs om i romaner, perfekt i alla avseenden.

Dagen när hon försvann skulle för alltid lämna honom blödande på golvet. Skälvande i panik drog fingrarna längs mattan och lät synerna förfölja honom. Likt spikar genom hans händer tilltog smärtan för varje sekund för att kulminera i en explosion som slet sönder resterna av hans medvetande.

Dagen när hon försvann mindes han hennes själ. Hur den fattat hans hand och dansat över slätten. Kysst honom under månens förtrollade sken och sen likt en vålnad försvunnit i natten.

Dagen när hon försvann somnade han för att aldrig vakna mer.

Första dagen på sommaren

- Betrakta naturen så finner du vägen

Den gamle mannens ord bröt tystnaden och fick mig att rycka till.
En känsla av lugn skapad av det varma solkskenet och vattnets kluckande hade fått mig att dåsa till på bryggan. Det var första dagen på sommaren och fåglarna sjöng hyllningskörer i träden.
Jag betraktade honom försiktigt. Klädd i en sliten jacka, smutsig hatt och skor som såg ut att ha färdats långt gav han intrycket av att leva sitt liv på vägarna. Hans vita skägg fick honom att se äldre ut men ingav på samma gång vishet.

- Då man rör upp vattnet blir det grumligt, men får det vara ifred från strömdrag eller vindar sjunker orenheterna ner till botten. Vattnet blir klart och ytan bildar en perfekt spegel. Då vi jäktar för att få mycket utträttat rörs tankarna upp och frågorna blir grumliga och otydliga.
Genom ett lugnt sinne klarnar ytan.

Han satt lutat mot en av stolparna som stack upp ur bryggan och fingrade förstrött på sitt metspö. Då och då ryckte han i det. Blicken vilade på flötet som guppade runt på vattenytan. Hans röst var skråvlig men utan att för den skull vara obehaglig.

- Det är bara det stilla vattnet, aldrig de strida strömmarna, som kan ge spegelbilder.

Långsamt och med stor möda reste han sig upp och borstade av kläderna. Han plockade ihop mestpöt och placerade det i en gammal ryggsäck av det slaget som man kan finna på loppmarknader. Så vände han sig om och tittade rakt på mig. Han ögon var kristallblå och med en blick som genomborrade mitt innersta. Sedan gick han rakt förbi mig och fortsatte uppåt backen, bort från sjön. Hans sista ord klingade i mina öron.

- Var flexibel som vattnet så upptäcker du att du outtröttligt kan följa flödet på din väg.

Jag såg aldrig den gamle mannen igen men minns den första dagen på sommaren.

Dina läppar

I dina ögon ser jag livet, i dess linda, hur det sårbart och oskyldigt föds.
Genom spegelglas av känslor ser jag kärlek som väntar på att omfamna världen.

Två varelser tillsammans, i en natt av passion förvandlas till en när gryningen nalkas.
Rummet som tystnar när andetag blir starkare får min existens att rubbas.
Dina läppar blir mitt hem för en stund.
Inga ord breskriver känslan när vi finns, sida vid sida, i det universum jag byggt.
Inga bilder synen jag ser när jag betraktar dig.

När jag så faller kommer mitt sinne att för alltid vara fritt, att ströva och utforska den värld som du ger mig. Känna din närhet i ett andetag av sötma som vinden utgör mot min kind.
Få mitt sinne att sväva fram mot en horisont jag för längesedan glömt,
när dina läppar blivit mitt hem

I regnet

Ända sedan han var liten hade han varit besatt av regnet. Mörka moln som vanligvis fick människor att huka under filtar eller bänka sig framför en flammande brasa fick hans hjärta att slå volter. I takt med att de första dropparna började slå mot fönstret stegrades en oemotståndlig lust inom honom att söka sig ut och omfamna vädrets makter.

Över tid hade han lärt sig att urskilja en mängd olika regntyper. Det hårda piskande som fick hans hud att bli alldeles rödflammig eller det mjuka som likt en ängels hand rörde vid hans kinder. Det korta, ursinniga som tycktes lägga all sin energi på att dränka världen för att sedan utmattat falla tillbaka.

Han märkte att hans humör och känslor påverkades av regnet. Det fick honom att le av glädje, kvida av vemod eller gråta av sorg. Fick hans hjärta att slå extra slag eller bli berusat av sensualitet.
Varje droppe var unik, en identitet fångad i vätskan. De talade till honom med ett språk bara han kunde förstå. En ocean av röster som omfamnade hans späda kropp i ett försök att komma honom nära.

När han såg ut genom fönstret var himlen mörk. Fylld av förväntan betraktade han hur molnen formerade sig ovanför och gjorde sin dans över himlavalvet. En känsla av tillfreställelse genomfor honom och han öppnade dörren med darrande hand.

Ikväll var det ett glädjefyllt regn.

Idag var hon där

Idag såg jag henne.

Hon stod där leende med håret flammande i solen som lyste upp rummet. Som en gudinna nedstigen för att blända oss dödliga med sin skönhet. I en värld fylld mörka moln är hon fyren som sakta guidar mig mot land.

Hon ser mig, ett ögonkast, en oändlighet av längtan fyller mig. Får mig att darra, får mig att försvinna, får mig att uplösas i atomer som långsamt tynar bort.
Det ögonblicket är det första, det sista, det enda jag någonsin vill uppleva.

Hon rör mig, en känsla så stark, så obeskrivbar. Fingertoppar mot min hud i en magisk förening. Jag vill känna hennes hand i min, känna hennes själ i min. Hur hennes glädje fyller mitt sinne.

En annan dag när natten övergår i gryning, när livet på nytt börjar om finns hon kanske där för att på nytt erövra mitt hjärta. För att återigen välta min tillvaro.

I mitt sinne är jag redan där.